Idag är det en kämpigt dag och svåra beslut kommer tas. Jag liter fortfarande inte på vården för fem öre efter allt de ställt till med. Dessutom är chansen inte stor att läkaren har hittat någon lösning kring behandlingen utan jag kommer återigen bli dumförklarad och få konstiga frågor som jag vore psykisk sjuk. För de är ju lite så dagens sjukvård behandlar oss med kroniska sjukdomar som inte tillhör någon specifikt avdelning.

 

Jag har en neurologisk sjukdom men får ju inte tillhöra neurologiska avd/mottagning och jag har en smärtsjukdom men är inte välkommen till någon smärtenhet. Jag hamnar därmed mellan stolarna och nekas rätt vård. Detta gör att vi med bla ME & Fibromyalgi får kämpa hårt för att få ett värdigt liv. Jag var 12 år när min kamp för rätt vård börja och jag har 12 år senare fortfarande inte fått rätt hjälp. kramiz<3