Det är en speciell dag, det är nämligen min Ängel Annelie´s födelsedag. Det känns otroligt tungt att behöva tända ljus för henne på skrivbordet istället för att se henne blåsa ut ljusen på tårtan. Men hon hade inte velat se mig gråta på hennes dag, så jag ska försöka hålla mig från att brista ut allt för mycket.

 

Åren går men saknaden efter min älskade ME-syster växer sig allt starkare. Ibland känner jag mig extremt ensam utan henne vid min sida. Jag brukar då försöka se på ett klipp hon gjorde för att fira mig när jag lyckats klara en gymnasiekurs 2012. Älskar att höra hennes röst och se henne le det gör mig alldeles varm. Jag saknar henne så otroligt mycket att jag knappt kan beskriva i ord. kramiz<3