Denna dag kunde knappast starta värre än att jag bröt ihop i tårar över hur jobbigt det känns att vara kronisk sjuk. Jag tycker samtidigt det är skönt att få släppa ut alla dessa jobbiga känslor man har burit på ett tag för då blir det så mycket lättare att kämpa sig framåt. Så på nått sätt var det väl bra att det kom på morgonen och inte under nattetid som det annars brukar vara. Nu ska jag försöka blicka framåt och därmed planera upp kommande vecka på bästa sätt och förhoppningsvis orkar jag med något äventyr. kramiz<3