Nu har det gått hela tre år av saknad efter min ME-syster. Ändå är det så svårt att förstå vad som hände den där dagen då hon försvann från mig. Tårarna efter henne kommer fortfarande nästa varje natt eller när jag känner mig extra svag. Men jag försöker tänka att hon finns med mig från himlen och att hon hade vart väldigt stolt över hur långt jag kommit med allt. Älskade fighter till ME-syster med tiden kommer vi ses igen och då ska vi sjunga tillsammans. kramiz<3

 

Jag vill känna mig hel.