Nu börjar ångesten inför hemresan komma och jag har inte ens satt mig i bilen som ska ta mig från mitt paradis mot ett liv i stan en vecka. En skräckblandning efter min mobbning som tyvärr sitter i än. Jag känner mig inte bekväm eller trygg i stan som här på landet där jag alltid fått vara den jag är.

Jag har ju vart här på ön 1½ vecka nu och bara vart på allmänna platser vid 2 tillfällen och nu ska jag åka hem till en stad full av människor. Lite obehagligt att man helt plötsligt aldrig kommer få en tyst stund utan alltid ha ljud omkring sig. Jag älskar ju lugn och ro! kramiz<3

Hejdå älskade paradis vi ses snart igen: