Igår när jag kom hem efter min lilla utflykt med min bästis vart jag återigen helt slut i kroppen. Jag kunde liksom inte sitta upp utan att allt snurra för mig. Det var bara till att bädda ner sig och försöka sova ett par timmar trots att kroppen skaka nått fruktansvärt.

 

Jag börjar tyvärr tvivla allt mer på om jag ens vågar ta sådana risker mer just nu. Samtidigt hoppas jag inte detta ska stoppa mig från att komma ut ibland. För varje tillfälle jag kommer ut på betyder så otroligt mycket för mig!  Men nu blir det ett par lugna dagar innan jag behöver påbörja packningen inför semestern på ön. kramiz<3

 

Men det är svårare än man tror!