Måste börja med att berömma lilla grabben som har sådan förståelse och hjälper mig i vardagens alla hinder just nu. Första dagen när jag insjuka i infektionen och inflammationen hade jag panikångest, men nu känner jag mig mest ledsen över att inte hans vecka blev som planerat. Vi kan fortfarande försöka få ett fint slut på den.

 

Han själv verkar dock inte tagit det lika hårt utan är nöjd över att bara vara här. Igår passa han och jag på att bygga ihop hans teknik lego medans jag hade lite ork över. Sen lekte han med det fram tills det var läggdags. Han roar sig ganska bra själv, vilket minskar ångesten och pressen på mig otroligt mycket nu när jag väldigt dålig.