Det känns vemodigt...
Tjo!
Då var dagen här för hemfärd eller ja vi kommer åka senare ikväll. Men känns ändå vemodigt att det är dags att åka hem till stan igen även om vi förhoppningvis återvänder hit igen redan nästa helgen men då blir det bara över helgen för sen jobbar pappa igen. Dags att återgå till "vardagen" i stan bland jobbiga grannar och massa andra oväsen helt enkelt.
Jag har varit här på ön i nästan 2 hela månader nu. Det känns mer som mitt hem, min plats där jag vill vara och bo. Men tyvärr är det svårt att bo här utan körkort då det är långt till närmsta lanthandel eller en större affär. Dessutom klarar jag inte av att bo själv mer en max 2 dygn sen kraschar jag helt av att all ork är borta efter alla hushållssysslor. Kramiz❤
Jag har varit här på ön i nästan 2 hela månader nu. Det känns mer som mitt hem, min plats där jag vill vara och bo. Men tyvärr är det svårt att bo här utan körkort då det är långt till närmsta lanthandel eller en större affär. Dessutom klarar jag inte av att bo själv mer en max 2 dygn sen kraschar jag helt av att all ork är borta efter alla hushållssysslor. Kramiz❤
//Jenniey Love❤
Kommentarer
Astrid
Hej, förstått att du är sjukpensionär/sjukskriven för ME och Fibro? Hur länge har du vart de? Har du provat att plugga nåt? Kanske svårt att motivera sig då de blir svårt att orka jobba alls sen som ME-sjuk, de förstår jag. Ska själv försöka läsa kurs på 25% i höst på distans trots min ME, får se om de går alls. :)
(De här är inge dömande menat alls, undrar bara hur andra gjort med samma sjukdom, förstår de är så olika). Kram
Trackback
