Igår kom det jag absolut inte ville skulle ske och tyvärr känns kroppen fortfarande i kroppen idag. Jag avskyr att krascha och få "anfallen" då det tar all energi och smärtorna gör så fruktansvärt ont. Jag visste ju att risken var stor då resan hem från syrran var såpass nära inpå resan dit. Min kropp klarar verkligen inte 2 resa så tätt inpå. Nu är jag i alla fall hemma igen och ska försöka vila mig så mycket det går idag inför sjukhusbesöket imorgon förmiddag.

 

Resten av veckan lär bli lugn och mycket vila för min del. Det behövs efter det senaste veckorna som vart kämpiga på så många plan. Men jag är så stolt som lyckats få ihop det även om det börjar ta ut sig nu. Men det fanns aldrig några andra alternativ än att finnas vid min syster sida när hon behövde mig som mest. Vi stöttar och hjälper varandra att ta hos igenom våra motgångar som dyker upp längst vägen. Tillsammans tar vi oss igenom det mesta. kramiz<3