Tur att jag åkte hem för vila...

Tjo!
 
Inatt sov jag hemma i min egna lägenhet och det var tur jag tog det beslutet kan jag säga. Igår framåt eftermiddagen smög sig nämligen smärtorna tillbaka och dem öka mer och mer, så lagom när det var dags att sova var dem såpass kraftiga att det inte längre gick hålla tårarna borta. Smärtan blev extremt intensiv och som värsta i armarna och benen.
 
Idag är höfterna riktigt ömma och revbensbrosken också. Smärtorna i armarna är dock lite bättre idag. Däremot har jag på känn att något är på gång och högst troligen mensen. Då brukar mina kropp börja bete sig lite konstigt och med alla år som gått börja jag känna igen tecken på när den är på igång. Kramiz
 
Blir en lugna dagar nu: 
 
 
Puss & Kramiz
// Jenniey Love
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0