Nu har jag bott här i min lägenhet i 3 månader och jag har tänkt skriva lite om hur det går och vad planerna är här näst. Vill börja med att säga att jag är extremt tacksam för att jag fått denna möjlighet att bo i farmors gamla lägenhet för att bo själv och se hur allt går samtidigt som det är en plats jag är trygg med. Hur nästa år ser ut vet jag inte alls just nu, men jag försöker inte tänka på det särkilt mycket utan ta vara på nuet. Jag trivs oerhört bra i lägenheten jämför när jag bodde hos mina föräldrar där grannarna förde oväsen konstant. Här hör man bara grannarna när dem nyser väldigt högt annars hör man dem knappt.

 

Jag visste ju att det skulle bli en utmaning att bo själv. För att både sköta hem och mig själv är inte lätt att få ihop när kroppen strejkar. Mina rutiner är otroligt viktiga för mig för att min kropp ska klara av det allra viktigaste om dagarna. Sista tiden har dock varit väldigt jobbig och jag går nu i tankarna om att be om hjälp och det tycker min rehabkooordinator också att jag borde göra. Jag är lite nervös inför det då jag är rädd att det kommer bli ångestladdat att släppa in okända i mitt liv och därmed kommer ta mer energi än det kommer ge. Det skrämmer mig alltså endel samtidigt som jag inser att om jag ska klara dagarna behöver jag ha hjälp med vissa sysslor. Kramiz<3