Idag känns kroppen långt ifrån okej efter natten, jag är riktigt stel, vilket högtst troligen beror på att jag legat och spänt mig under natten. Jag hade nämligen en hel del mardrömmar om skoltiden. Jag bearbetar fortfarande allt trauma jag utsattes för under högstadiet. Det har gått över 14 år snart ändå påverkar det mig än idag. Jag har ärr för livet efter allt jag fick utstå. Jag kantas inte bara av mardrömmar i perioder utan känner fortfarande obehag i vissa situationer särkilt i hemmamiljön i stan. 

 

Flytten har visserligen fått mig känna en viss trygghet igen när det kommer till hemmet jämför med mina föräldras lägenhet. Men det tar sin tid trots att jag inte stött på någon av personerna på länge. Det här är ett inlägg jag velat skriva länge men inte riktigt känt mig redo för. Men tror jag behöver få ur mig det och dela med mig av att bara för mobbning får ett slut så läker inte alla sår. Dem skada mig så mycket mer än vad dem någonsin lär förstå. Jag jobbar dagligen på att känna tillit och trygghet igen. kramiz<3