Helt tom på ord...

Hej!

 

Denna helgen har varit en blandning av känslor och allra värst under Lördagen då en våg av känslor sköljde över mig. Det tog över ett dygn innan jag förstod kopplingen till mina tårar. Men varje gång jag får veta att en ME-syster eller bror har gått bort är som att en del av mitt hjärta går sönder oavsett om det är en person jag känner väl eller inte. Det blir också som att allt spelas upp igen från de som händer 2014 när min älskade ME-syster A gick bort och hela min värld rasa samman.

 

Känner en enorm frustration och ilska över hur många av oss blir behandlade av bland annat vården och andra instanser. När ska vi bli tagna på allvar istället för ifrågasatta?, När ska vi få rätt vård och hjälp?... Jag vet knappt vad jag ska säga längre, är så tom på ord just nu. Även idag kommer mitt änglaljus få brinna. kramiz<3

 

 

 

Puss & Kramiz

// Jenniey Love💙

 

Usch så tråkigt! Det är klart att det är jobbigt när någon man känner eller känner till går bort. Det kommer ju närmre också om det är någon som lider av samma sjukdom som en själv. Hoppas du mår lite bättre nu.

Så ledsamt att ni inte får den vården ni behöver. Jag hoppas att det vänder och att forskning och fortsatta möten med patienter kan ge kunskap och framgångsrik behandling.

Svar: Tack snälla, vad roligt att du gillade aprilsidorna i min bullet journal. Kul att du också har en journal. Med klistermärken och washitejp kan man komma långt utan att behöva ägna designen så mycket tid. Jag har haft betydligt simplare uppslag i min bullet journal. Kika gärna in kategorin med samma namn!

Ta vara på dig.
Kram