Igår öppna jag brevlådan och där låg kallelsen jag väntat på med en blandad känsla och det jag misstänkte skulle ske blev verklighet. Vårdcentralens miss att inte sätta mig på listan redan när jag ringde i december utan att jag hade glömts bort, så jag hamnade inte på listan förrän förra veckan när jag ringde och påminna dem om att tiden börjar bli knapp. Detta resulterade i att jag fått läkartid den 28 februari d.v.s. dagen innan allt ska vara Inskickat.  

 

Jag är riktigt less och minst sagt förbannad när man försökt vara ute i god tid för att det ska bli bra för alla parter så lyckas dem ändå gör allt i sista stund. Igår bröt jag ihop fullständigt i panikångestattack som varade en bra stund innan mina närmaste lyckades lugna mig. Den här stressen och oron som jag haft senaste veckorna tar kål på mig mentalt. Räcker det inte med att min kroppen bråkar och gör vardagen till ett helvete? Jag behöver liksom inte mer stul. kramiz<3