Igår var verkligen en tuff dag känslomässigt och egentligen inte så konstigt då jag nu går igenom exponering del 2 i IKBT. Sen har nog mardrömmarna om nätterna börjat tära lite på mig då min lilla sömn blir avbruten minst 2-3 gånger per natt. Så det är som att bestiga ett berg just nu, men förhoppnigvis vänder det till det bättre/lättare snart när jag tagit mig igenom de svåraste delarna. 

 

Det är okej att ha dåliga dagar och det är okej att gråta ut allt som jag burit på under alla dessa år. Det är en del av behandlingen. Jag får ta en dag i taget och en stund i taget då psyket är i botten och kroppen bråkar. Kylan som åter kom skapa ännu en gång kaos i min kropp med svåra smärtor kan man säga.  kramiz<3