Hej!

 

Jag som äntligen hade hittat balansen för att få ihop vardagen och särskilt orken till måltiderna. Nu efter allt strul med vården är jag tillbaka på ruta ett igen. Jag mår allt sämre nu än innan vården drog igång sin cirkus som aldrig tycks ta slut. Fortfarande efter 5 månader har ingen velat ta sitt ansvar precis som de tidigare 18 åren. Jag är åter bortglömd...

 

Morfar...

Krama mig hårt.

Torka mina tårar.

Ge mig styrka att klara detta också.

Jag behöver dig min Ängel❤