Jag är verkligen glad och tacksam över att vara ute på ön nu nära mina föräldrar så jag slipper ta alla tårar i min ensamhet. För det är något som verkligen förändrats efter min KBT för mitt traumat. Jag vill hellre ha någon vid min sida som kan kramar om mig istället för att jag ska gråta i det dolda tills jag slocknar som jag gjort tidigare. Helt galet hur mycket jag dolt genom åren som nu fått komma fram. Kramiz❤

 

 

// Jenniey Love❤