Jag är inte förvånad längre...

Tjo!
 
 
Det händer inte så mycket för min del just nu. Vården fortsätter strula till det och helt ärligt kan jag inte ens bli ledsen över de längre utan tycker snarare dem börjar göra bort sig fullständigt till den grad att jag kan få skrattanfall av att bara tänka på hur korkade dem är. Det senaste pappret jag fick hem från vc var om rekommenationer kring ME som kliniken i gbg skickat efter att remissen som rehabkoorden ville skicka fick avslag. Vad ska jag ha dem råden till nu?! Det har liksom gått 19 år sen jag insjukna och 12 år sen jag fick diagnosen så all den infon och tipsen har jag redan fått av andra ME sjuka som värnar om varann istället för att blunda i flera år. Det mesta som stod på det pappret har jag redan prövat mig fram och vissa av tipsen använder jag mig av.
 
Så för mig gav den lappen ingenting än att förhoppningsvis så ser vc sina misstag genom att läsa lappen själva, för den var skriven till vc men rehabkoorden skicka hem den till mig. Vad som sker här näst får vi se, jag har inte så stora förhoppningar om vården som det är just nu särkilt inte kring de förslag rehabkoorden kommer med då alla dem hittills har resulterat i avslag dvs. ingen har nappat på att ta sig an mitt fall. Men det kommer ett separat inlägg längre fram kring hur mycket som skett under de 3 åren jag haft en rehabkoorde som jag dessutom tvingades på. Ni kommer tappa hakan! kramiz<3
 
 
 
Puss & Kramiz
// Jenniey Love
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0