Jag är så sjukt less på min kropp och alla smärtor som nu gör sig påminn konstant. Smärtorna har under denna veckan gått från en 7 till en 8-9 på en smärtskala där jag i perioder bara ligger och försöker andas mig igenom smärtorna samtigt som det bara kommer ljud ur min mun istället för ord. Jag hoppas bara det vänder till det bättre snart eller i alla fall att smärtorna går ner lite intensitet så vardagen slutar kännas så plågsam.

 

Jag är i alla fall evigt tacksam för att jag har enormt fint stöd av familj och vänner som gör allt för att underlätta för mig men också finns där när tårarna faller. Så stort tack till alla ni som finns där dag som natt<3