Denna veckan börja ganska lugnt, vilket var perfekt för mig som behöver lite extra vila nu. I onsdags hade jag ett uppföljningsmöte och det gick väl bra även om jag bröt ihop rejält när jag väl hade landat hemma efteråt. Det blir på något sätt så verkligt när man sitter på ett möte och pratar öppet om hur man faktiskt mår. Tacksamt nog fånga min far upp mig mitt i mina tårar när han under kvällen ringde mig och fråga hur det var fatt. I övrigt vart la veckan inte riktigt som det var tänkt alls då jag fick avboka en del då mina smärtor eskalera något extremt mot slutet av veckan. Vilket kändes jätte tråkigt men också det rätta beslutet då min kropp behöver vila nu. Här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. kramiz<3