Idag har det gått 4 veckor sen jag påbörja den nya behandlingen och det går lättare för varje dag som går. För nu har jag kontroll på de mesta av biverkningarna som bland annat järnbrist & torra ögon. Så nu är det bara att njuta innan det är dags att höja dosen.

 

Senaste tiden har jag även fundera mycket över hur jag kan vara så positiv trots all motgång jag gått igenom. Efter mycket funderande kom jag att tänka på att min morfar alltid var en väldigt positiv person trots sina sjukdomar, så troligen har jag fått en bit av hans egenskap samtidigt som jag växt som person. Jag är tacksam för att ha den kraften för jag vet inte hur mitt liv hade sett ut om allt vart grått och svart. kramiz<3