Det tog ett tag innan jag insåg att jag faktiskt hamnat i ett ME-skov. Nu vaknar man upp på morgonen och försöka andas ett par djupa andetag för att sen dra sig upp ur sängen. Allt för att få i mig näring som annars riskera göra mig ännu sämre. Tyvärr kan inte jag ligga eller halvsitta när jag äter för då sätter jag i halsen. Så finns inte mycket alternativ än att kämpa sig upp.

 

Förutom tröttheten som oftast får mig sova/vila mellan 17-19 timmar per dygn är jag även väldigt vimsig av mig och glömmer bort saker jätte fort. Mina plågsamma nervsmärtorna gör sig påminda dygnet runt. Men som tur får jag otroligt mycket stöd från mina föräldrar och det gör att jag sparar lite energi på vissa hushållssysslor. Jag försöker nu använder mig av dagliga schaman/listor för att komma ihåg att ta mediciner, duscha (om det behövs) och om jag har nått viktigt möte.

 

Denna månaden har jag en del inbokat bla min bästis student (imorgon) och min systersons Phoenix dop men också andra roliga saker som jag verkligen inte vill missa. För det är tillfällen man inte kan ta igen efteråt och som jag sett framemot länge. Dem infaller med en veckas mellanrum ungefär, vilket ger utrymme för ett par återhämtningsdagar och på de inbokade platserna går det att gå undan för att vila en stund. Vi får hålla tummarna att kroppen klarar av alla kommande utmaningar utan allt för svåra bakslag. kramiz<3