Hej!

Ligger nerbäddad i ett mörk och tyst rum för att försöka koppla av men febern stiger och hjärtklappningen blir allt värre. Jag försöker inte få panik men på nått sätt är det svårt. Jag brister ut i tårar för jag hade hoppats slippa må så här igen ändå vet jag att det är så här det är att vara Me-drabbad. orkar inte blogga mer idag, är så jävla besviken!!!!!! kramiz<3

Finns på mejlen & mobilen.