Detta år börja nu lida mot sitt slut och kanske tur de för det har vart riktigt kämpigt senaste veckorna. Speciellt när aptiten börja försvinna och kroppen börja strejka allt mer.
Men jag har även haft fina stunder detta år och några av dem kommer jag nämna här nere. Jag har även bockat av en del mål i år som belöning för mitt kämpande med behandlingen jag gick på fram till 24 Augusti. kramiz<3
Januari: Träffa min vän J efter år av chattande.
Februari:Jag fick känna på hur det var att ha husdjur dygnet runt. Fick även hem mina efterlängtade färgpennor Derwent coloursoft.
Mars: Var på min första standupshow "Jag är gud-Marika Carlsson" med V.i.p gänget.
April:Var i Gbg på Leva och fungera mässan med J. Sen får vi inte glömma att lilla Phoenix föddes.
Maj:Träffa mina gammelfastrar och det var så mysigt. Fått så mycket svar sen den dagen.
Juni:Min älskade Bästis tog studenten. Var hos syrran och tog beslut om att åkte på läger innan min födelsedag.
Juli:Jag njöt som vanligt av livet på paradis ön där vi har hus.
Augusti: Var ännu en gång i Västerås och denna gång övernatta vi strax utanför. Dessutom tog jag min sista kur av behandlingen.
September: Köpte nya glasögon, något som skulle ta veckor att vänja sig vid.
Oktober: Jag och TT åkte till Universeum.
November:Fira farsdag med far och dotter dag i bowlinghallen och gav honom sin present.
December: Jag och mamma fick en magisk kväll på Christmas Night. Invistera i en systemkamera jag nu håller på att lära mig.
Åtta långa år har nu gått sen du lämna vår jord morfar. Du sa till mig "var inte rädd", men det är precis det jag är. Min egna kamp är som svårast just nu, men jag lovar att kämpa på så gott det går även om vissa dagar känns jobbiga.
Jag är så tacksam över allt du hann lära mig innan du tog ditt sista andetag. Bland annat att man aldrig ska sluta kämpa för det man tror på och att man alltid ska lyssna på sitt hjärta. Saknar dig nått enormt och önska inget annat än att få tillbaka dig. Men när tiden är inne vet jag att du tar emot mig med öppna armar där uppe i evighetens land. Jag älskar dig Morfar! kramiz<3
Idag är en känslosam dag för mig. Det är nämligen min Ängel Annelie´s födelsedag. Det känns otroligt tungt att behöva tända ljus för henne istället för att få se henne le och skratta. Men hon hade inte velat se mig gråta på hennes dag, så jag ska försöka hålla mig från att brista ut i tårar.
Åren går men saknaden efter dig min älskade ME-syster växer sig allt starkare. Ibland känner jag mig extremt ensam utan dig vid min sida. Samtidigt så vet jag att du vakar över mig från himlen hela tiden. En vacker dag ses vi igen och då ska jag sjunga för dig precis som du gjorde för mig 2012. Du är evigt saknad! Kramiz<3<3
Igår på kvällen passa vi på att åka ut till minneslunden för att hälsa på min superhjälte en stund. Det var så mysigt att bara sitta där och höra fontänen. Jag och mamma prata dessutom en massa minnen och tankar medans vi satt där. Morfar hade vart så stolt över hur långt jag kommit i kampen och jag kan verkligen föreställa mig hans veckra leende. Jag saknar min största förebild som lärt mig kämpa, nämligen min älskade Morfar. Min fina ängel som vakar över mig. kramiz<3
Nu har det gått hela tre år av saknad efter min ME-syster. Ändå är det så svårt att förstå vad som hände den där dagen då hon försvann från mig. Tårarna efter henne kommer fortfarande nästa varje natt eller när jag känner mig extra svag. Men jag försöker tänka att hon finns med mig från himlen och att hon hade vart väldigt stolt över hur långt jag kommit med allt. Älskade fighter till ME-syster med tiden kommer vi ses igen och då ska vi sjunga tillsammans. kramiz<3
Mitt julfirande igår vart otroligt lyckat även om jag i perioder kände mig trött. Dagen starta med att jag öppna mina paket jag fått från mina föräldrar och vänner. Därefter packa vi in oss i bilen för att åka ner till min kära syster som hållit i julfirandet de senaste åren. Barnen blir som vanligt helt till sig när man kommer, så första timmen brukar vara lite av ett kaos. Tack o lov brukar de lugna ner sig efter ett tag och istället bli gosiga. Hoppas ni också hade en mysig Julafton. kramiz<3
Ett av många försök till grubb bild;)
P-M Julklapp som blev en stor favorit hos flera av barnen:
Min älskade Morfars favorit film "Kan du vissla Jonna?"
Sju långa år har nu gått sen du lämna vår jord morfar. Du sa till mig "var inte rädd", men det är precis det jag är. Jag är rädd för att förlora kampen. Saknar dig nått enormt och önska inget annat än att få tillbaka dig. Jag behöver dig här! kramiz<3
Igår passa vi på att åka upp till minneslunden för att tända ett stort ljus för Morfar. Det känns lika tungt varje gång man åker dit. Jag saknar honom nått så enormt. Han kämpade själv mot flera svåra sjukdomar in i det sista. Så min starka vilja till att vinna kommer från honom helt klart. Önska inget annat än att få träffa honom igen. My hero! kramiz<3
Det är en speciell dag, det är nämligen min Ängel Annelie´s födelsedag. Det känns otroligt tungt att behöva tända ljus för henne på skrivbordet istället för att se henne blåsa ut ljusen på tårtan. Men hon hade inte velat se mig gråta på hennes dag, så jag ska försöka hålla mig från att brista ut allt för mycket.
Åren går men saknaden efter min älskade ME-syster växer sig allt starkare. Ibland känner jag mig extremt ensam utan henne vid min sida. Jag brukar då försöka se på ett klipp hon gjorde för att fira mig när jag lyckats klara en gymnasiekurs 2012. Älskar att höra hennes röst och se henne le det gör mig alldeles varm. Jag saknar henne så otroligt mycket att jag knappt kan beskriva i ord. kramiz<3
Idag har det gått 3 år sen älskade Quintin blev en ängel. Det går inte en dag utan att vi tänker på dig. Dina föräldrar och syskon saknar & älskar dig otroligt mycket. Jag önska jag hade fått hålla om dig i min trygga famn precis som med dina syskon nu. Moster lilla älskling, vi ses i himlen en vacker dag. kramiz<3
Lord i trust you now I know that you are good And Jesus, I was wondering If you would
Hug him once for me Hold him upp real close Let him sit upon your knee and Tell him all the things we'd teach him About you
Whisper in his ear One more simple truth Tell him that you love him And that we love him too.
Precis kommit hem efter en sväng på minneslunden för att tända ljus. Imorgon har det gått exakt 6 år sen du lämna oss Morfar och jag saknar dig jätte mycket. Speciellt som idag när jag känt mig väldigt nere, så hade det vart skönt att få prata och gråta ut i din famn.
I övrigt har jag mest haft ont i kroppen och svullna leder idag, men då och då har även tröttheten gjort sig påmind. Fast idag kämpa jag emot tröttheten och illamåendet rejält för att kunna komma iväg. Det var viktigt för mig att få tända ljuset för Morfar. Jag är så lik honom på många sett inte bara till utseendet utan även viljan att kämpa trots svårighter som dyker upp. Jag måste vinna!kramiz<3
3 dagar kvar till årsdagen och jag hoppas kunna samla ork till att sjunga precis som tidigare åren. Jag saknar dig så älskade Gud till morfar❤ Du sa till mig "var inte rädd", men det är precis det jag är. Jag är rädd för att förlora kampen. Jag önska du var här oss mig nu för att torka mina tårar❤ I love you Morfar! En vacker dag ses vi i himlen. kramiz<3
Delta Goodrem hon är magiskt på många sätt! Jag får seriöst rysningar av hennes röst. Hennes låtar är perfekt för att få ut känslor och tårar, men även alla cover och duetter hon gjort♥ Sen min ME-syster gick bort är det svårt att hålla tårarna borta när man hör delta sjunga, men det är till hennes låtar jag finner styrkan igen.
Jag saknar min ME-syster extremt mycket och jag vet att även hon älska och dyrka hennes låtar otroligt mycket. Så jag känner att min syster är mig nära när jag lyssnar på Delta godrems låtar. Det är de som ger mig ljus i mörkret och styrka när jag är svag. kramiz<3
Det är en speciell dag, det är nämligen min Ängel Annelie´s födelsedag. Det känns sjukt att behöva tända ett ljus för henne på skrivbordet istället för att se henne blåsa ut ljusen på tårtan. Jag ska göra mitt bästa för att inte låta tårarna ta över dagen. Men hon var och är min andra halva, det är för henne jag orkar kämpa på.Tomheten är obeskrivlig och likaså saknaden efter henne. Det är när jag mår som sämst det gör som ondast att veta att hon inte finns längre. Så det är inte konstigt att jag bryter ihop när jag är såpass sjuk som jag är nu. Hon orka inte kämpa emot och jag vägrar gå samma öde. kramiz<3
Hon tröstar när jag gråter i floder.
Hon ger mig styrka när jag är svag.
Hon ger mig glädje när jag lyckas.
Hon stöttar mig att fortsätta trots misslyckanden.
Varför blir det som en enorm känslostorm när man har infektion i kroppen? Jag har gråtit till och från sen i Torsdag och idag känns det omöjligt att sluta. All saknad av mina Änglar gör det svårt att stoppa tankarna. Men jag måste våga släppa taget och gå vidare även om saknaden kommer finnas kvar livet ut.
Våren 2016 ska jag återvända till Norrköping för att få ett ordentligt avslut på det som fick mitt liv att stanna upp. Det är ett första steget till att kunna ta över det min ME-syster brann för men aldrig hann avsluta. Jag ska börja videoblogga lite smått för att sprida kunskap om sjukdomarna som vården blundar för!
Jag ska ta mig mod till att läxa upp vården en gång för alla. Dem har tagit så många nära från mig och sen tror dem att de ska få ta mig med. Fuck heller! Jag må ha vart en blyg och tystlåten tjej, men det är slut med det. Jag ska kriga för de svaga. kramiz<3
Liksom tavlan på min vägg sitter du där fast Svart, vit och grå kommer aldrig därifrån Det är någonting som saknas För att få komma loss Lönlöst att försöka Du sitter ju så hårt
Vill få dig att följa med mig ut Tänk om allting kunde bli som det var förut Det är inte lätt att se dig där nu Oh jag önskar att du vore här
Längtan efter dig sätter klorna i mig långsamt Tanken på att du är någon annanstans I mina tankar är du mest Solen på dig skiner Men du tynar sakta bort
Min farfar gick bort när jag var knappt ett år. Igår kväll gick min enda bit som fanns kvar av honom bort. Nämligen hans underbara bror som var lik min farfar både i uteende och rösten.
Jag är en sån peron som kan känna på mig när nått är fel eller på gång och igår var en sådan dag som kändes märklig. Jag hoppas varende gång att det inte ska vara nått utan bara ett falsk larm. Men min magkänsla har hitils aldrig haft fel när det kommer till släktingar.
Jag önska jag slapp ha denna "egenskap" eller vad man nu ska kalla det. För många gånger tar jag på mig skulden för att jag inte hann "varna". Vilket gör sorgen ännu värre. Allt detta låter nog galet för er, men denna egenskap är något både min mamma och syster har. Så om jag vore korkad så är jag iallafall inte ensam om att vara det! kramiz<3