När man just tror att livet börjar gå i rätt riktigt får man ett bakslag som släcker ljuset som jag tänt. Jag försöker blicka upp mot himlen och se dig för att samla kraft att kämpa vidare. Jag lyckas på nått sett få en skymt av dig i mitt inre. Du sa till mig "Var inte rädd, jag finns hos dig" samtidigt kommer solen fram en stund. Du fick mig att le av hopp, du är den som alltid finns hos mig oavsett vad som händer i mitt liv. Älskar dig MORFAR<3 Kramiz<3