Igår var en relativ lugn dag och jag försökte mest ta hand om mig själv lite extra. Dock bröt jag ihop lite på eftermiddag/kvällen efter att ha läst anteckningar efter undersökningen i Göteborg i slutet av juni. Det var egentligen inget dåligt skrivet så. Men de dem misstänker gjorde att känslorna exploderade. Får se vad dem lägger upp för plan här näst.

Efter pratat med min älskade syster en stund igår kväll försvann tårarna även om känslan av hopplöshet fanns kvar. Så glad över att hon också är här ute på ön nu. Det var så skönt att få hållas om när bägaren rann över. Tillsammans är vi starka! Idag känns det lättare inombords och idag blir det nog en liten utflykt. Kramiz❤