Wow det känns verkligen som veckorna rullar på fort nu. Tänk att jag redan inne i vecka 30 av Isotretinoin-behandling och jag som aldrig trodde jag skulle nå till vecka 12. Jag mår la inte jätte bra i kroppen idag, men det känns heller inte helt omöjligt att klara av dagen utan tårar. Jag har ju ett enormt stöd och sen börjar jag komma in i mina rutiner allt mer.

 

Det känns otroligt bra inom mig att mitt självförtroende gått från 50% till minst 85%. Jag växer liksom för varje dag som går. Så rädd, tillbakadragen och tyst jag var för 10 årsen är nu ett minneblott. Jag har gått igenom en mängd prövningar för att vara där jag är idag, så resan har inte vart lätt. Men jag ångrar inte beslutet om att leva efter morfars grundregel "Kämpa in i det sista för du klarar det". kramiz<3